Dagen därpå beger vi oss med taxi ner till gränsen till Vietnam för att sova en natt i Ha tien och sedan ta färjan över till vår paradisö Phu Quoc. Vi stötte på lite patrull vid gränsen. Vi hade fått information om att det skulle finnas bussar och tuk tuk som kunden hjälpa oss över gränsen till vårt hotell (taxin vägrade att köra över gränsen). Detta var helt felaktigt. Det enda som fanns var mopeder! Vi kunde ju omöjligen åka på mopeder med våra resväskor (vi har alltså inte rest som backpackers). Efter många om och men och försök att få taxin att köra oss, började vi gå över gränsen! Varsin stor resväska och några små var i en extrem värme. Vi tänkte att det måste ju finnas bilar på andra sidan gränsen. Men nej det fanns inga bilar! Mopedkillarna åkte efter oss och ville köra oss… tillslut sa vi ja till deras erbjudande (det är ca 15 km från gränsen till Ha Tien). Så de lastade upp våra resväskor på de små mopederna och så körde vi. Jag har aldrig skrattat så mycket (i kombination med oro om att Aleks skulle ramla av). De är ju specialister på packningskonst på små rörliga föremål, så vi kanske inte borde ha varit oroliga från första början… lol!
